De s k ursprungliga kärnvapenländerna - USA, Ryssland, Kina, Storbritannien och Frankrike - gör rimligen vad de kan för att fler nya länder ska förhindras utveckla kärnvapen. Exemplen Indien och Pakistan visar att länder som kan klara av detta gör det oavsett omvärldens negativa attityd. En nyckelfråga är naturligtvis att de fem själva fortsätter att forska och utveckla nya kärnvapen och därmed visar upp ett dåligt föredöme. De försök som gjorts hittills genom regeringsförhandlingar och opinionsbildning att få de fem att inta nya, mer i grunden fredsfrämjande attityder har misslyckats. De vill inte i en osäker värld lämna den maktposition som de fick som segrarmakter i andra världskriget och därmed vetomakter i FN:s säkerhetsråd. Detta är en utmanande och olycklig politik som riskerar att visa sig bli en självdestruktiv politik.
En färsk analys av frågan presenteras 14 augusti i parlamentet på Nya Zeeland.
Ett förslag om ett nytt internationellt regelverk lanserades då i en ny bok - ”Securing our Survival: The Case for a Nuclear Weapons Convention”, på svenska ungefär ”Att säkra vår överlevnad: Motiv för en överenskommelse om kärnvapnen”. Mänskligheten är onekligen i stort behov av en framgång när det gäller försöken av från sin värld få bort kärnvapnen, det allra största hotet av många mot människan enligt vad Kofi Annan kom fram innan han i slutet av 2006 lämnade sin post som FN:s generalsekreterare.
Lanseringen av det nya konventionsförslaget har följts av en rad stöduttalanden. Hiroshimas borgmästare Tad Akiba skriver: ”It is fitting and hopeful that, as we here in Hiroshima commemorate the first ever use of a nuclear weapon, we will also be celebrating the launch of Securing Our Survival: The Case for Nuclear Weapons Convention...Anyone who respects democracy, values civilization or wishes to secure our collective survival should be aware of this document and do everything in their power to bring it into force as the law of the planet.”
Tomas Magnusson från Göteborg, efter nominering av Sveriges Fredsråd sedan September 2006 president i Internationella Fredsbyrån
säger detta: I came back less than a week ago from Nagasaki, Japan, where I have again experienced the memory of the atomic bombing, and the strong emotions it awakes. A Nuclear Weapon Convention was much mentioned in the debate, as a needed step on the road to a nuclear free world in our lifetime.
Internationella Fredsbyrån fick Nobel Fredspris 1910, för snart ett hundra år sedan. Det är viktigt för saken att fler frivilliga organisationers långsiktiga arbete för kärnvapennedrustning uppmärksammas. Fler behöver förstå den dragkamp mellan upprustning och nedrustning som pågår och betänka det stora värdet av att genom medlemskap eller på annat sätt stödja nedrustningens och fredskulturens ideella organisationer.
Det vore möjligen detta år av särskilt värde med ett Nobels Fredspris till den internationella sammanslutning av parlamentsledamöter från olika länder, the Parliamentary Network for Nuclear Disarmament (PNND; www.pnnd.org), som med Alyn Ware som global samordnare, står bakom det nya i Wellington lanserade förslaget till hantering av den ödesdigra kärnvapenfrågan.