Jag har just kommit hem från en omtumlande och lärorik resa till Ecuador, där jag deltog i en global konferens i Quito och Manta. Quito,huvudstad, ligger 2.800 m.ö.h. Manta ligger vid kusten. Min resa gjordes möjlig genom generösa penningbidrag från släktingar,vänner, freds- och kvinnoorganisationer och partikamrater. Till alla er ett stort TACK!

Konferensen höll till på det katolska universitetet i Quito. Det hela organiserades på ett mycket bra sätt av en nationell samarbetsgrupp i Ecuador, som arbetar för att stänga Mantabasen, tillsammans med det Internationella Nätverket för stängandet av utländska baser. Detta nätverk består i sin tur av en rad internationella organisationer.

Motståndet mot utländska baser pågår runt om i världen, men det var första gången som hundratals aktivister samlades, från ett 40 tal länder, för att bilda ett nätverk och göra motståndet slagkraftigare. Denna fråga har även diskuterats och förberetts vid World Social Forum i Mumbai, Indien och vid World Social Forum i Nairobi, Afrika.

Arrangörerna och vi andra fick ju ett drömläge, när det togs beslut för två år sedan om att förlägga konferensen just till Ekvador. I november 2006, valdes nämligen Rafael Correa till president och en av de viktiga frågorna i hans valplattform var just att stänga Manta-basen. Försvarsministern i Correas regering-den omåttligt populära Guadalupe Larriva, första kvinnliga försvarsministern någonsin, hade deklarerat en liknande ståndpunkt vid sitt tillträde. Hon hann sitta endast 9 dagar i Correas regering innan hon, tillsammans med sin 12 åriga dotter och fem officerare, dog i en helikopterkrasch den 24 januari 2007, just vid Mantabasen.

President Correa tog emot en grupp av konferensdeltagare och uttryckte sitt stöd för antibas- rörelsens mål. Sista konferensdagen, som hölls i Manta, lät presidenten meddela att det tagits beslut om att inte förnya basavtalet med USA 2009.Ett av presidentens argument var att ifall Ecuador fick anlägga en militärbas i Miami kunde det var OK att förlänga basavtalet.

Att detta beslut inte tilltalar alla förstod vi, som satt i salen, när efter några minuter hela konferensen lades i mörker.

Detta bekymrade dock inte arrangörerna som kvickt plockade fram vanliga megafoner, tolkarna kom ner från sina burar och gick upp på scenen och fortsatte att tolka de inlägg som gjordes från Hawaii, Japan,Tyskland m.fl. Efter en halvtimme var elen tillbaka.

En annan hotfull signal var att min bänkgranne, flykting från grannlandet Colombia i norr, fick ett SMS där det stod att läsa att DE visste var hon var och att DE väntade på henne utanför konferenslokalen i en svart bil. Stundtals kände jag mig som i Turkiet under mina resor där på 90-talet när försvinnandena, mördandet och personliga hot pågick som mest. Att någon saboterade eltillförseln var också vanligt.

Vi hade möten ömsom i stora konferenssalen och ömsom i mindre grupper. Detta var väldigt bra. Frågor hann diskuteras ordentligt i de mindre grupperna innan besluten om formuleringar togs. Här blev jag imponerad av hur de använde datatekniken och skrivningarna kom direkt upp på den vita duken för alla att se och kommentera. Den som skrev var slängd i att formulera sig felfritt på både engelska och spanska. Det fanns också simultantolkning till flera språk.

De första dagarna ägnades åt utbildning - hur det ser ut i världen.

Där var det gott att lyssna till Joseph Gerson, som står bakom boken ”The Sun Never Sets-Confronting the Network of Foreign U.S. Military Bases” och Walden Bello, författare till boken ”Dilemmas of Domination, The Unmaking of the American Empire”

Vidare fanns röster från Filippinerna, Kenya, Tyskland (som har 72 USA-baser!!) Okinawa och Japan, Korea, Mauritius, Grekland, Australien, Puerto Rico, Hawaii, Belgien, Colombia, El Salvador, Guam, Italien,Turkiet, Kuba och självklart Ecuador - alla med USAs baser på sin mark och alla med starka antibasgrupper inom respektive länder.

Herbert Docena- min stora favorit när det gäller att leda förhandlingar så att det inte blir snurrigt, gjorde som alltid ett mycket gott arbete. Han är från Filippinerna och tillhör dem som arbetat mycket hårt för att denna konferens ska komma till stånd.

Inläggen handlade om hur redan befintliga baser byggs ut och hur nya baser konstrueras i synnerhet i Japan och Okianawa och Guam. De nya baserna i Aghanistan och Irak och Centralasien lyftes även fram. Det undeströks att baserna inte bara är till för rent militära ändamål utan är även centrum för tortyr (Guantanamo och Diego Garcia), centrum för avlyssning av värdlandets befolkning och inblandning i landets politik samt förstås avstamp för anfall in mot andra länder - sådana baser finns i Tyskland,Japan, Okinawa, Spanien, Turkiet, Ecuador, Italien, Bulgarien samt träningsområden för djungelkrigföring Okinawa,Puerto Rico.

Mycket av fokus låg på USA, som är det land som har flest baser utanför sina gränser-737 stycken i över 100 länder. Men NATO och EU lyftes fram som exempel på allierade i USAs krigspolitik. EU är nu en stor militärmakt med en insatsstyrka på 180.000 soldater och en elitstyrka på 1500, sa den tyske föreläsaren Thomas Pfluger, medlem i EU parlamentet från Tyskland. EU har samma analys som USA när man talar om militär intervention och internationell terrorism.

Hans Lammerant från Holland beskrev hur NATO och EU var sammankopplade med USAs politik. ”Afghanistan har blivit ett NATO-uppdrag och bombflyg startar från Rahmstein flygfältet, i Tyskland, som används av både EU och NATO- soldater, vid bombningar av Irak. ”Länder som upplåter sina länder för dessa bombningar är lika skyldiga till krigsförbrytelser som de som utför dem. Du uppfattas inte som neutral enligt folkrätten om du låter utländska stridsflygplan att bomba länder från ditt territorium eller utnyttjar ditt luftrum”

”Militären i Ecuador har blivit en säkerhetsvakt för de utländska transnationella företagen, sade Blanco Chancoso, indigenas från Ecuador.” I det indianska området , som är mycket rikt när det gäller biologisk mångfald och olja, pågår ett ohyggligt förtryck av oss indianer. Vår regering skyddar inte oss”

Den nya presidenten Correa har dock i sina uttalanden lovat att ursprungsbefolkningens livsvillkor ska förbättras och skyddet stärkas.

”Vi lurades att acceptera att USA fick ha en bas här för att bekämpa narkotikatrafiken. I själva verket har Manta-basen kommit att bli den största utskeppningshamnen av narkotika till Europa och Nordamerika.”

Otieno Omboko från Kenya berättade att USA och Storbritannien försöker kontrollera vattenresurser och bygger nya baser där vatten och olja finns. Coca-Cola Company är det transnationella företag som har de största intressena här.

Att kontrollera vattenresurserna är även en fråga för den senaste i raden av USAs baser - Mariscal Estigarrbia i Paraguay, samt förstås även att hålla ett öga på de nya vänsterregimerna, som nu regerar i alla länder i Latinamerika, alla förutom Colombia och Paraguay.

Alla talarinlägg berörde även den ohyggliga nedsmutsning som USAs baser har orsakat på alla kontinenter där de finns. Ledningen för USA- baserna anser inte att de har något ansvar för att göra något åt det.

Resan till Manta

Hela konferensen förflyttade sig med fem bussar till kusten från höglandet. Under resan, som tog en hel dag, på serpentinvägar, kunde man från fönstret se den ofattbara fattigdomen på landsbygden.

Siffran 75% fattiga blev verklig. Ändå är Ecuador så rikt på olja och andra naturresurser. Hoppet står till Rafael Correa att ändra på detta. De många unga människorna från Ecuador som deltog i konferensen var dock fulla av hopp om en bättre värld.

Vi höll två möten efter vägen mot Manta i städerna Chone och Porteviejo.

I Manta hölls en konferens på förmiddagen.På eftermiddagen gick vi i brännande sol genom Manta(en stad på 200.000 inv.) och fram till USAs största flott-och flygbas.

Fiskare och bönder hade körts iväg för ett antal år sedan för att basen skulle kunna anläggas.Någon kompensation för detta har dessa människor aldrig fått. Det har gått sju år sedan USA tog över basen. Basen skulle ha som uppgift att bekämpa narkotikahandeln. I stället har den utvecklats till att bli den största utskeppningshamnen för narkotika till Europa och USA. Dess viktigaste uppgift är dock att vara öron och ögon för contras i Colombia så att de kan spåra gerillan. Prostitution och nattklubbar har ökat, likaså tillhåll för knarklangning. Manta har även blivit ett centrum för att rekrytera legosoldater bland Ecuadors och Colombias militärer som lämnat armen. Dessa skickas till Irak. De var erbjudna månadslöner på 2.500 -5000 dollar per månad.

Vår solidaritet och våra kontakter med Latinamerika måste stärkas och utvecklas. Kunskapen om människors villkor men också deras kamp och deras framgångar för bättre tillvaro måste spridas. Latinamerika är en oerhört spännande kontinent som inger hopp om att en bättre värld är möjlig. Men de informationerna får man inte genom vare sig DN eller SVD. Man måste söka andra vägar. Flamman har en väldigt bra Latinamerika-rapportering vill jag tipsa om.

Som slutkläm antogs en deklaration som var resultatet av olika smågruppsmöten:

Deklaration: Internationell konferens för att avlägsna alla utländska baser.

8 mars 2007.

Vi, gräsrotsaktivister, har kommit samman från 40 länder, från kvinnogrupper,grupper för ursprungsbefolkningars rättigheter, grupper som arbetar för mänskliga rättigheter, miljö och social rättvisa. Vi kommer från fredsrörelser, religiösa grupper, ungdomsorganisationer, fackliga organisationer, och samhällen där ursprungsbefolkningen lever. Vi kommer från lokala, nationella och internationella formationer.

Förenade i vår kamp för rättvisa, fred, självbestämmadne och ekologisk uthållighet har vi grundat ett nätverk som bärs av principerna av solidaritet, jämlikhet, öppenhet och respekt för olikheter.

Utländska militärbaser och all annan infrastruktur som används för angreppskrig bryter mot mänskliga rättigheter, förtrycker folket, i synnerhet ursprungsbefolkningarna, svarta afrikaättlingar, kvinnor och barn.

Baserna förstör samhällen och miljön. De får omätbara konsekvenser för den andliga och psykologiska hälsan - för mänskligheten. Baserna är krigsinstrument som förstärker militariseringen, kolonialismen, den imperialistiska politiken, patriarkatet och rasismen. Den USA- ledda olagliga invasionen och den pågående ockupationen av Irak och Afghanistan utgick från dessa baser och gjorde ockupationen möjlig att genomföra.

Vi kräver ett omedelbart tillbakadragande av alla utländska soldater från dessa länder och avvisar alla planerade attacker mot Iran.

Vi fördömer USA som varande den mest ansvarige för spridandet av militärbaser, men även NATO, Europeiska Unionen och andra länder som hyser utländska baser på sin mark.

Vi kräver ett totalt borttagande av alla utländska militärbaser och alla andra inrättningar som används för aggressionskrig, inklusive militära operationer, manövrar, övningar, överenskommelser, rymdvapen, militära laboratorier och alla former av militär inblandning.

Vi kräver att såväl konstruktionen av nya baser , som förstärkning av de redan existerande baserna upphör.

Vi kräver att slut på nedsmutsningen och miljöförstöringen och kräver att uppstädning påbörjas.

Vi kräver ett slut på alla privilegier för utländsk militär personal.

Vi kräver en fullständig restauration och kompensation för de sociala och miljömässiga skadorna som orsakats av dessa baser.

Vår första åtgärd, som ett internationellt nätverk, är att stärka Ecuadors beslut att avsluta avtalet som tillåter USAs militär att använda Mantabasen efter 2009.

Vi är fast beslutna att fortsätta att kämpa för att säkra denna seger.

Vi stöder och står upp i solidaritet för de som kämpar för att stänga alla utländska militärbaser över hela världen.

Utländska militärbaser ut nu!

Manta-Ja! Baser -Nej!

www.no-bases.net

Litteratur:

The Sun Never Sets...Confronting the Network of Foreign U.S. Military Bases, Joseph Gerson,American Friends Committe.South End Press, Boston Massachussetts

Dilemmas of Domination.The Unmaking of The American Empire.Walden Bello.Metropolitan Books.

Ouposts of Empire.The case Against Foreign Military Bases.Transnational Institute.www.tni.org

email: tni@tni.org om du vill beställa ett ex. Av denna skrift.

Unconventional Warfare-Are US Special Forces Engaged in an offencive war in the Philipines?

Fopcus on the Philippines,SPECIAL REPORT. NO1 January 2007. www.focusweb.org

email:admin@focusweb.org om du vill beställa.

Fellowship. Closing the Bases:Supporting Communities.email:office@ifor.org www.ifor.org

The Asia-Pacific Consultation of Movements against U.S. Military Bases,Tokyo.NOv 25-28 2006

email:ppsg@jca.apc.org

2006 Japan Peace Conference in Iwakuni/Hiroshima,december 7-10, 2006. email:info@j-peace.org