Regimen utmålas som "oberäknelig", vilket kan ses som en demagogisk omskrivning för att den hävdar landets självständighet och inte står under USA:s eller "det internationella samfundets" förmyndarskap. Den påstås vara ett hot.
I själva verket är det Nordkorea som hotas. Tusentals kärnvapen "made in USA" är riktade mot landet från baser i bland annat Sydkorea och Japan. Krigsförbrytarpresidenten i Washington har den 8 januari 2002 utfärdat ett permanent hot att angripa landet med kärnvapen.
Att hotet tas på allvar av koreanerna är inte märkligt. USA har ju de senaste åren, i strid med all internationell rätt, angripit Jugoslavien, Afghanistan och Irak med hundratusentals dödsoffer och enorm förstörelse som följd.
Vice president Cheney har förklarat att krigen för USA:s "full spectrum dominance" kan komma att omfatta 50 stater, att de "kanske aldrig tar slut" utan "blir en naturlig del av vårt sätt att leva" (Washington Post 21/10 2001).
Av en krigarregim som den i Vita huset kan man således vänta sig vad som helst. Men erfarenheten visar också att USA helst anfaller länder som inte kan försvara sig. Därför har DFRK skaffat sig kärnvapen, uttryckligen som självförsvar, det vill säga som avskräckning mot anfall.
Visst borde alla kärnvapen förstöras och innehav av kärnvapen förbjudas. Men så länge stormakter innehar stora mängder kärnvapen och USA, som enda stat, hotar andra länder med dem är det både rationellt och legitimt att hotade stater skaffar sig medel att försvara sitt oberoende.
Den USA-ledda propagandakören om att "Nordkorea är en av världens farligaste stater" är horribel. Det enda DFRK krävt är säkerhetsgarantier mot ett angrepp av USA, som ju vägrar att ersätta vapenstilleståndsavtalet från Koreakriget med ett fredsavtal och som upprätthåller en aggressiv svältblockad mot landet.
Den amerikanska generalen Le May har påpekat att USA:s bombflyg och trupper under Koreakriget 1950-53 förstörde samtliga 78 städer norr om den 38:e breddgraden, tusentals byar och dödade en tredjedel av befolkningen. Det torde vara den högsta procentuella siffran krigsmortalitet av ett lands befolkning som är känd i världshistorien.
De amerikanska angriparna under FN-flagg benämnde folkmordet, där de använde kemiska och biologiska stridsmedel, "råttjakt". Det var mot "gulingar", inte människor, de stred. Demonisering, främliggörande och rasism fyllde då som nu den ideologiska funktionen att rättfärdiga mördande för profit och världsherravälde.
Detta förtjänar att tas med som bakgrund till dagens Koreakonflikt