Det fanns ingen anledning att publicera nidbilderna
på profeten. De saknar nyhets- och informationsvärde,
och något konstnärligt värde finns heller inte.

Inte heller behöver danska rasister bilderna för att
underbygga sin redan etablerade islamofobi.

Det är därför svårt att se någon annan anledning
till publicering än en medveten vilja att såra och
smutskasta. På Jyllands-Posten kan de heller inte
varit omedvetna om vad de gjorde eller vilka
konsekvenser detta kunde få.

De har ju till och med en egen Mellanöstern-
korrespondent som hade kunnat informera
redaktionsledningen om det olämpliga i tilltaget.
Kunskapsbrist kan man med andra ord inte skylla på.

Vad gäller yttrandefriheten så känner vi starkt
för trosfrid åt alla. Vi må bespotta våra egna
gudar, det är upp till oss själva. Men andras
gudar och profeter ska vi inte lägga oss i.

Lika lite som de ska lägga sig i kristenhetens
teologiska dispyter - vilket de i sin tur
faktiskt och bevisligen inte heller gjort.

Islam är faktiskt rätt bra på trosfrid, den är till
och med påbjuden i Koranen. Lagarna i de muslimska
länder som vi känner till förbjuder också
hädelse av kristna och judar.

Någon Ecce homo-utställning hade inte varit möjlig i något muslimskt land. Kritiken och reformeringen av
islam må vi överlämna åt muslimerna själva.

Dessutom störs vi av dubbelmoralen i det hela. Det finns ingen som helst yttrandefrihet när det gäller att visa judiska rabbiner med kroknäsor och bomber i håret. Inte för att vi på något sätt sympatiserar med Ahmed Rami och Radio Islam, men någon yttrandefrihet hade han bevisligen inte.

Tänka fritt är stort, tänka rätt är större är det västerländska budskapet. Dessutom är det uppenbart en brist på engagemang för muslimersyttrande- åsikts- och demonstrationsfrihet.

Alla de tjusiga friheter tycks bara gälla Jyllands-
Posten och västerlänningar, muslimer må med andra ord inte känna sig kränkta och i vilket fall som helst får de inte uttrycka något i den vägen. Jo, vi tar avstånd från ambassadbränningarna.

I ett bredare perspektiv så handlar det egentligen inte om några nedriga teckningar i Jyllands-Posten. Muslimer har bespottats och hånats i västerlandet sedan anno dazumal. På senare år har de utsatts för två korståg, Afghanistan och Irak. Med bland annat lilla Danmark.som ivrig påhejare.

Att den danske statsministern dessutom vägrat att ta emot en delegation av ambassadörer från muslimska länder är betecknande för denna ringaktning. Detta har skapat ett ackumulerat vrede hos muslimer som inte avser några teckningar utan den västerländska arrogansen i sig.

Det är lätt att bli förbannad över insinuationerna
om att upploppen skulle vara instigerade av diverse diktatoriska regimer. Vad som kännetecknar samtliga regimer i den muslimska världen är viljan att stävja fundamentalismen.

Särskilt i Syrien där presidenten och regimen uppfattas som direkt kättersk av ortodoxa sunnimuslimer. Presidenten och maktklicken runt honom är alawitisk, en underlig sekt av shiitisk islam som omfattar cirka 10 procent av Syriens befolkning. Och hur Assad junior skulle kunna skapa upplopp i Indien, Bangladesh, Filippinerna, Indonesien med mera begriper vi bara inte.

Att inget kan ske utan regimernas medgivande är en annan märklig tanke som pressen i Sverige framför med bravur. Är det då regimerna som genomfört alla kupper mot sig själva? En fantastisk tanke är ju att det var shahen av Iran som instigerade den iranska revolutionen mot sig själv.

Eller att det var Assad senior som iscensatte upproret i Hama som den syriska krigsmakten fick nedkämpa genom att bomba sönder hela staden. Eller att var det president Sadat som arrangerade alla upplopp i Kairo mot sig själv.

Var det kungahuset i Saudiarabien som mördade Feisal och orkestrerade alla sprängattentat i Saudiarabien? Är det den USA-kontrollerade regimen i Irak som står bakom upploppen i Irak? Tanken svindlar.

Hur dum eller oärlig får man vara som journalist? Tydligen finns det inga gränser, i ärliga länder har man propagandaministerier som inte ens låtsas vara fria. Vi kommer fortfarande ihåg när till och med statstelevisionen i Sverige ryckte ut och förklarade att det var en seger för demokratin när president Jeltsin i Ryssland lät sina trupper storma landets folkvalda parlament.

Och att det var en seger för demokratin när militären
i Algeriet ivrigt applåderad av väst ogiltigförklarade
det första fria valet i Algeriet. Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större. Det är misstänkt likt just detta som hela debaclet Jyllands-Posten handlar om.
Muslimer ska ha rätta och av oss godkända åsikter för att få njuta yttrandefriheten.

Men visst har också den muslimska världen sina varianter av Expressens Ulf Nilsson som inte är så aptitliga. Problemet är bara att det finns alldeles för många Ulf Nilsson på båda sidor

Men vi har betydligt fler sådana än vad de har